Ämnet för debatten var de ständigt återkommande underhållsskulder som Luleå kommun dras med. För att nämna några så är det eftersatta underhållet för vägar ca 1,3 miljarder kronor och för fastigheter ca 1,8 miljarder kronor och då har vi stora belopp för eftersatt underhåll på vatten och avlopp samt på det kommunala bostadsbolaget att lägga ovanpå det.
Debatten om det eftersatta underhållet är en långbänk som aldrig verkar ta slut. Likaså verkar majoritetens vilja att sopa problemen under mattan inte heller ha någon bortre gräns.
En underhållsskuld är en nödvändig kostnad som man skjutit framför sig för att man valt att göra något annat för pengarna. Man lånar alltså pengar av våra barn för att göra favoritprojekt i stället för det som är nödvändigt. Inget annat.
Det åligger den styrande majoriteten att planera så att nödvändigt underhåll genomförs och att byggnader och vägar inte riskerar att bli obrukbara på grund av att de vanvårdas.
I går fick vi återigen i KF höra varianter på vad eftersatt underhåll är som har väldigt lite med verkligheten att göra. Bland annat att det inte är så farligt för att det ser ut så i stora delar av Sverige, man måste inte underhålla gamla hus lika mycket som nya, att underhållsskulder är något som dyker upp när det hänt något extraordinärt och att oppositionen minsann inte hade tillskjutit nog med medel i sina skuggbudgetar. Denna teater ändrar inte det faktum att det är nuvarande majoritet som är ansvarig för att säkerställa att vår gemensamma infrastruktur underhålls och är i ett sådant skick att det kan användas för det ändamål som medborgarna har investerat sina skattepengar i.
När man inte underhåller sin infrastruktur gör man flera saker samtidigt. Man skjuter kostnaderna framför sig till framtida generationer att betala, man ökar kostnaderna för det nödvändiga underhållet och man riskerar att byggnader, vägar samt övrig infrastruktur helt enkelt inte går att använda till det de är avsedda för långt innan den tekniska livslängden rimligen är uppnådd.
Majoriteten måste ta sitt ansvar och göra nödvändiga prioriteringar för att våra barn skall kunna växa upp i en kommun som fungerar och där de inte skall betala för gamla styrens synder och leva i ett förfall på grund av bristande ansvarstagande. Det är dags för majoriteten att göra hårda prioriteringar innan kommunen måste genomgå ett stålbad.
Att skylla på oppositionen är befängt. Det åligger inte oppositionen att laga de fel som majoriteten bär ansvar för eller fylla igen de svarta hål i ekonomin som de har skapat.
Vårt, oppositionens, ansvar för att städa efter nuvarande majoritet kommer efter nästa val när detta styre är förpassat till historien.
Arvids fråga ” Varför stjäl ni min framtid?” är berättigad. Det är fel av dagens styre att skicka räkningen till våra barn och unga.
Luleå förtjänar ett nytt ledarskap. Ett borgerligt Moderatlett Luleå.