Kors i taket får man nog lov att säga. Under en tioårsperiod minskade befolkningen i Älvsbyn varje år – från 8 183 år 2015 till 7 774 år 2024. År 2025 vände dock den negativa trenden för ”Norrbottens pärla” och antalet invånare ökade med 41personer.
Kommunalrådet Johan Dahlqvist (M) gläds inte oväntat åt nyheten, ”Vi jobbar aktivt för att sälja in Älvsbyn som en attraktiv plats att leva på” säger han till PT (1/3).
”För att klara utmaningarna som ligger framför oss behöver vi bli fler, så är det bara. Det är inte bara vi som kommun som behöver arbetskraft utan också vårt näringsliv.”
Han tillägger att ”kommunen under senare år har bättrat på sin placering i näringslivsrankningar och jobbar särskilt med att en flytt till Älvsbyn bli bra i sin helhet, inte bara ett arbetstillfälle – för den som väljer att bosätta sig i kommunen. Vi har en välmående skola och fin miljö. Det är mycket som är attraktivt.”
Det säger sig själv att det kan finnas många och komplexa samband som ligger till grund för befolkningsutvecklingen i en enskild kommun. Samtidigt är det inte orimligt att anta att det politiska ledarskapet spelar roll, allra helst när det handlar om ett tydligt trendbrott. Det är knappast någon överdrift att påstå att Moderaterna i Älvsbyn tillsammans med övriga partier i den så kallade Alliansen bidragit till en positiv anda och framtidsoptimism inom kommunen.
Partiet har visat prov på det som vanligtvis brukar vara Socialdemokraternas akilleshäl, ödmjukhet och respekt för andra partier och deras åsikter. Inte minst lyhördheten i förhållande till Centerpartiet, som inte ingår i Alliansen, har varit en grundbult i Moderaternas framgång i Älvsbyn och stabiliteten i politiken.
På motsvarande sätt skulle ett nederlag för det mångåriga socialdemokratiska styret i Luleå och Piteå kunna lägga grunden för nytänkande och nya former för dialog med såväl medborgare som näringsliv. Båda kommunerna utmärks tyvärr av en trött och defensiv socialdemokrati utan förmåga att inspirera inför dagens och morgondagens utmaningar.
Maktskifte har i och för sig inget egenvärde, men för partier som suttit vid makten under mycket lång tid kan en valförlust faktiskt vara hälsosamt och bidra till en konstruktiv självprövning. Ostridigt är i vart fall att Luleå och Piteås invånare verkligen förtjänar bättre.