Det har snart gått ett halvår sedan Socialdemokraterna i Luleå gjorde en dramatisk politisk reträtt i frågan om kommunens förskolor. Efter kraftig kritik mot planerna på nedläggningar meddelade majoriteten plötsligt att inga förskolor skulle stängas. Beskedet kom snabbt och utan någon tydlig plan för hur ekonomin skulle gå ihop.
Situationen beskrevs tydligt i en ledare i Norrbottens-Kuriren av Daniel Persson:
”Eftersom det här är ett valår valde man att göra en akut, strategisk reträtt och bestämde på stående fot att man inte alls skulle stänga några förskolor. Maritha Meethz (S) som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden förklarade då att hon inte kunde svara på hur man skulle få ihop budgeten längre, det skulle man få återkomma till.”
Detta besked gavs i september. Sedan dess har månaderna gått. Men något svar har fortfarande inte presenterats, varken för kommunfullmäktige eller för Luleåborna.
Under tiden fortsätter verkligheten att göra sig påmind. Barnkullarna minskar och behovet av förskoleplatser förändras. Samtidigt står många platser tomma i kommunens förskolor. Enligt uppgifter som nyligen rapporterats finns det över 400 lediga förskoleplatser i kommunen. Det innebär att politiken förr eller senare måste fatta beslut om hur verksamheten ska organiseras framöver.
När frågan först diskuterades stod två tydliga alternativ mot varandra. Den rödgröna majoriteten valde i sin budget att planera för nedläggningar av förskolor samtidigt som man behöll stora barngrupper. Oppositionen föreslog i stället att de minskande barnkullarna skulle användas till att förbättra kvaliteten i verksamheten genom att minska barngruppernas storlek till de nivåer som rekommenderas av Skolverket.
Den lösningen hade inneburit mindre barngrupper, bättre arbetsvillkor för personalen och mer tid för varje barn. Men den hade också krävt att resurser avsattes i budgeten, något som de borgerliga partierna gjorde i sina förslag.
När majoriteten senare backade från sina egna nedläggningsplaner uppstod ett nytt problem: Den ekonomiska kalkylen höll inte längre. Trots det valde man att ge ett löfte om att inga förskolor skulle stängas.
”Luleåborna har rätt att få veta hur kommunen faktiskt tänker lösa den här situationen”, säger Matti Björk (M), oppositionsråd i Luleå.
Ett löfte utan finansiering riskerar att skapa en osäker situation för både familjer och personal. Föräldrar behöver veta vilka förskolor som kommer att finnas kvar. Personal behöver veta hur verksamheten ska organiseras. Och kommunens politiska ledning har ett ansvar att vara tydlig med hur beslut ska finansieras.
Det handlar ytterst om förtroende för politiken. När ett besked ges till Luleåborna måste det också finnas en plan för hur det ska genomföras. Annars riskerar löftet att framstå som just det många redan misstänker, en tillfällig reträtt under ett valår.
Sex månader efter beskedet kvarstår därför samma fråga som ställdes redan i höstas: Hur ska det egentligen gå till?
Luleåborna förtjänar ett tydligt svar.