Jävsaffären i Region Norrbotten är inte avslutad bara för att regionledningen säger det. Kurirens nya granskning visar tvärtom att frågan har blivit ännu allvarligare. Nu är tid för politiskt ansvar, Anders Öberg.
Låt oss påminna om vad som faktiskt har hänt. Verksamhetschefen för psykiatrin deltog aktivt i rekryteringen av sin egen sambo till rollen som biträdande verksamhetschef. Hon var med i rekryteringsgruppen och deltog på intervjun. Förhållandet var känt i organisationen, från HR till divisionsledning. Ändå stoppades inte processen.
Det här är inte ett formellt misstag som råkade slinka igenom. Det är ett systemfel. Flera personer i beslutskedjan kände till situationen, men ingen ingrep. Regionens svar har varit att göra om rekryteringen och påminna om rutiner. Divisionschefen har konstaterat att förtroendet skadats. Sedan verkar regionledningen vilja gå vidare.
Men saken är inte utredd.
Kurirens granskning visar att samtliga nio enhetschefer inom psykiatrin, gemensamt i ett protestbrev, tillskrivit den politiska ledningen. De kräver en extern utredning och ifrågasätter hur de personer som kände till jävet och lät processen fortsätta nu ska kunna hantera efterspelet opartiskt.
Det är en högst rimlig fråga. Det är också en fråga varje norrbottning borde ställa sig. Det är också en fråga som det politiska ledarskapet är skyldigt att svara på.
Regionrådet Birgitta Dahlbäck, C, säger att det inte finns något i kulturen att ta tag i, eftersom det finns rutiner och arbetssätt. Men det är just där problemet ligger. Rutinerna fanns redan. Ändå följdes de inte. Flera chefer kände till situationen. Ändå stoppades inte rekryteringen.
Att svara med att regler finns är att helt missa poängen. Felet är inte att det saknades regler. Felet är att kulturen tillät att reglerna åsidosattes, och att ledningen såg på utan att ingripa.
Ännu mer anmärkningsvärt är att regionstyrelsens ordförande Anders Öberg, Socialdemokraterna, håller sig undan. Det framstår som en genomskinlig strategi för att skydda det dominerande partiet i majoriteten från att förknippas med kaoset. Men Socialdemokraterna har 31 av majoritetens 42 mandat i regionfullmäktige. Det politiska ansvaret för hur Region Norrbotten styrs börjar och slutar hos Anders Öberg och hans parti.
Att låta samma organisation som brustit avgöra att ärendet är färdigutrett duger inte. Myndigheter och regioner kan inte bli sina egna domare när fel begås. Särskilt inte när medarbetarna själva kräver en oberoende granskning. Nu krävs tre saker.
För det första, en extern och oberoende utredning som går igenom hela beslutskedjan. Vilka kände till jävet? Vilka direktiv gavs? Varför fick processen fortsätta? Vem bar ansvaret?
För det andra, en tydlig ordning framåt där jävsrisker vid chefsrekryteringar dokumenteras skriftligt, prövas av någon utanför den berörda verksamheten och redovisas på ansvarig politisk nivå.
För det tredje, kan inte Socialdemokraterna försätta ducka sitt ansvar. Det är deras majoritet som styr Region Norrbotten. Det är deras politiska ledarskap som nu sätts på prov. När en så här allvarlig förtroendeskada uppstår krävs ett ledarskap som tar kommando, men istället möts norrbottningarna av tystnad och undanflykter och en majoritet som verkar fullt upptagna av att skydda systemet. Det är inte ledarskap. Det är frånvaro av ledarskap.
Politiskt ansvar kan inte gömmas undan. Förr eller senare kommer det att utkrävas.
Frågan är om det sker nu, eller vid valurnorna i september.