Till sist verkar även Luleå kommun ha insett det som många luleåbor redan förstått och som vi moderater har drivit under lång tid, Coop Norrbotten Arena ska säljas till Luleå Hockey.
Dagens besked om en avsiktsförklaring mellan kommunen och klubben är därför i grunden ett välkommet besked. Men det är också ett sent uppvaknande. För detta borde ha gjorts för länge sedan.
Under lång tid har kommunen hållit fast vid ett ägande som varken varit särskilt klokt eller särskilt framtidsinriktat. Samtidigt har investeringsbehoven vuxit. Nu medger kommunen själv att arenan står inför investeringar på mellan 90 och 150 miljoner kronor och att dessa inte kan prioriteras inom det kommunala investeringsutrymmet. Det är ett mycket tydligt besked. Kommunen har annat att lägga skattebetalarnas pengar på.
Det är precis här den politiska skillnaden blir tydlig.
Vi moderater menar att kommunen ska fokusera på sina kärnuppgifter: skolan, omsorgen, tryggheten och den grundläggande infrastrukturen. Luleå Hockey vill investera, utveckla och ta anläggningen in i framtiden med egna pengar. Då är det inte kommunens uppgift att stå i vägen.
Varje skattekrona som binds upp i fel verksamhet är en skattekrona som inte kan användas där den verkligen behövs Det här är inte komplicerat. Det är i själva verket ganska enkelt.
Om någon annan kan driva, utveckla och finansiera en verksamhet bättre än kommunen, samtidigt som allmänna intressen kan säkras, då ska kommunen inte klamra sig fast vid ägandet. Då ska kommunen fatta beslut som gynnar invånarna.
Och just ideologi spelar roll här. Trots att man försöker påskina enighet, så finns en tydlig ovilja på vänsterkanten att släppa taget. Där tycks det ibland vara viktigare att kommunen äger än att Luleå utvecklas. Det är en förlegad syn på politikens roll. För oss moderater är det inte självändamålet att kommunen ska äga så mycket som möjligt. Självändamålet är att luleåborna ska få så mycket som möjligt för sina skattepengar och att staden ska utvecklas.
Det som gör dagens besked ännu tydligare är att avsiktsförklaringen också slår fast att kommunens och föreningslivets tillgång till arenan ska säkras även efter en försäljning. Skolverksamhet, ungdomsidrott och övrigt föreningsliv ska fortsatt ha tillgång till anläggningen. Kommunen ska dessutom ha tillgång minst i dagens omfattning. Det betyder att de argument som ibland används för att försvara ett fortsatt kommunalt ägande faller platt. Det går uppenbarligen att både säkra tillgängligheten och låta Luleå Hockey ta ansvar för utvecklingen.
Bra. Då återstår bara att göra jobbet. Och det är nu den verkliga prövningen kommer.
För en avsiktsförklaring är inte ett färdigt beslut. Den är inte juridiskt bindande. Den är bara en viljeinriktning. Därför finns det all anledning att vara vaksam. Vi har sett tillräckligt många kommunala processer som fastnat i utredningar, tvekan och politiskt spel.
Den här frågan får inte sjabblas bort och skjutas till efter valet. Om tempot hålls nere därför att vänstersidan inte vågar gå hela vägen, då riskerar hela sommaruppehållet att gå till spillo. Det är ju under sommaren som nödvändiga arbeten i arenan borde kunna påbörjas utan att störa verksamheten. Drar processen ut på tiden finns en uppenbar risk att ombyggnationer och byggarbeten i stället måste ske under hockeysäsongen. Luleå Hockey är inte vilken aktör som helst. Klubben är en av stadens starkaste identitetsbärare. Den samlar människor över generationsgränser, skapar stolthet, engagemang och attraktionskraft långt utanför kommungränsen.
Därför är min uppmaning tydlig, gå från ord till handling. Slutför processen. Fatta besluten. Genomför försäljningen så fort som möjligt, utan onödiga dröjsmål.
Stärk Luleå Hockey. Avlasta kommunen. Använd skattebetalarnas pengar klokare.
Sälj Coop Arena nu.