Luleå står inför stora utmaningar med att säkra personal inom vård och omsorg. I en debattartikel i Norrbottens Kuriren menar fyra moderata företrädare att kommunen redan har ett av sina viktigaste verktyg nära till hands, men att det inte används fullt ut. De pekar ut vuxenutbildningen, språkutbildning och en smartare arbetsorganisation som avgörande för att klara kompetensförsörjningen i välfärden.
I debattartikeln, undertecknad av Sana Suljanovic (M), Arvid Persson (M), Dag Sundberg (M) och Inger Oja (M), riktas kritik mot hur Luleå kommun prioriterar i frågan om personalförsörjning inom vård och omsorg.
De moderata företrädarna beskriver situationen som allvarlig och menar att behovet av utbildad personal är akut, samtidigt som det finns människor som både vill utbilda sig och arbeta inom välfärden. Enligt skribenterna handlar problemet därför inte i första hand om brist på vilja, utan om brist på politiskt ledarskap och långsiktiga prioriteringar.
Pekar ut vuxenutbildningen som nyckel
En central del i resonemanget är vuxenutbildningens roll. I debattartikeln framhålls att kommunen har kapacitet att utbilda fler till bristyrken, men att man inte prioriterar det tillräckligt.
Moderaterna menar att varje person som utbildas till ett yrke där behovet är stort stärker både sin egen möjlighet till försörjning och kommunens möjlighet att bemanna välfärden. De beskriver därför satsningar på vuxenutbildning som en investering snarare än en kostnad.
Skribenterna menar också att detta är särskilt viktigt i verksamheter där människor är som mest beroende av stöd, som äldreomsorg, hemtjänst och annan omsorgsverksamhet.
Vill se fler vägar in i yrket
I debattartikeln lyfter Moderaterna även behovet av fler yrkesroller och tydligare arbetsdifferentiering inom vård och omsorg. De nämner bland annat serviceassistenter som ett steg före vårdbiträde och undersköterska.
Tanken är, enligt artikelförfattarna, att fler ska kunna få en väg in i yrket samtidigt som mer kvalificerad personal får bättre möjligheter att fokusera på rätt arbetsuppgifter. På så sätt vill de både förbättra arbetsmiljön och använda resurserna mer effektivt.
Moderaterna menar att fler karriärsteg och bättre utvecklingsmöjligheter också skulle göra välfärdsyrken mer attraktiva i längden.
– Det är viktigt att kommunen är en bra arbetsgivare. Ska vi klara kompetensförsörjningen måste fler få möjlighet att utbilda sig, utvecklas i jobbet och känna att det finns en framtid i välfärdsyrkena, säger Dag Sundberg (M).
Språket lyfts fram som avgörande
En annan fråga som lyfts tydligt i debattartikeln är språkets betydelse. De moderata företrädarna pekar på att många utrikesfödda redan arbetar inom till exempel hemtjänst och äldreomsorg, men att otillräckliga kunskaper i svenska kan göra det svårare att utvecklas i yrkesrollen.
De menar att språkfrågan är direkt kopplad till kvalitet och trygghet i välfärden. För äldre, sjuka och andra personer med behov av stöd är det avgörande att kunna förstå och bli förstådd i kontakten med personalen.
Lösningen som förs fram är att kombinera arbete med yrkesinriktad språkutbildning, så att fler kan gå från enklare uppgifter och timanställningar till fast arbete och mer kvalificerade roller.
Kritik mot kommunens prioriteringar
Debattartikeln riktar sammantaget skarp kritik mot Luleå kommuns sätt att hantera frågan. Författarna menar att kommunen redan förfogar över viktiga verktyg för att möta både kompetens- och språkbrister inom den egna organisationen, men att de inte används fullt ut.
De efterlyser därför en långsiktig plan och en finansiering som sträcker sig över flera år. Enligt skribenterna är det kortsiktigt att inte investera i kompetensutveckling när behovet inom välfärden samtidigt växer.
Vill se maktskifte i Luleå
Budskapet i debattartikeln är också tydligt politiskt. De fyra moderata företrädarna menar att det krävs ett nytt ledarskap för att få fart på arbetet med kompetensförsörjningen och pekar på behovet av ett moderatlett borgerligt styre i Luleå.
De beskriver frågan som grundläggande för kommunens kärnverksamhet och menar att det nu krävs ett skifte från att tala om problem till att faktiskt genomföra lösningar.