I förra veckan fattade kommunstyrelsens arbetsutskott beslut om ett yttrande till Länsstyrelsen med anledning av förslaget att göra stora delar av Haparandas skärgård till naturreservat. För Moderaterna är beskedet tydligt: Det förslag som lagts fram är helt oacceptabelt.
Det mest anmärkningsvärda är inte bara de långtgående inskränkningar som föreslås, utan hur processen har hanterats. Utan verkligt samråd, utan dialog och utan respekt för det kommunala självstyret har Länsstyrelsen presenterat ett förslag som riskerar att få omfattande konsekvenser för hela kommunens framtid.
– Ett så här ingripande förslag måste förankras hos dem som berörs, inte presenteras som ett färdigt faktum, säger Sofia Söderholm (M).
Förslagets innehåll är häpnadsväckande. Att underhålla en befintlig stuga skulle kräva tillstånd. Att flytta ett dött träd på den egna tomten kan bli förbjudet. Rensning av diken, reparation av bryggor eller enklare åtgärder som tidigare varit självklara riskerar att stoppas eller kräva omfattande byråkrati. Skogsbruk skulle i praktiken upphöra helt och nya byggnader, oavsett storlek, bli omöjliga.
I praktiken innebär det att nästan all mänsklig aktivitet i skärgården skulle bli tillståndspliktig.
När staten kraftigt begränsar både äganderätten och en kommuns utvecklingsmöjligheter måste det finnas mycket starka skäl. Men minst lika viktigt är hur sådana beslut fattas. Markägare som brukat och vårdat sin mark över generationer gör det med långsiktigt ansvar för historien, för naturen och för framtiden. Den respekten lyser med sin frånvaro i detta förslag.
– Det här förslaget riskerar att stoppa utvecklingen av vår unika skärgård, säger Sofia Söderholm.
Naturvård är viktigt. Det råder det ingen tvekan om. Men det måste finnas en rimlig balans mellan att skydda naturvärden och att människor ska kunna leva, bo och verka i sina hemtrakter. Den avvägningen ska göras med lokal kunskap och demokratisk förankring, inte genom beslut som fattas över huvudet på kommuninvånare och förtroendevalda.
Allemansrätten fungerar redan i dag. Skärgården är öppen och tillgänglig. Problemet uppstår när en central myndighet anser sig veta bättre än de som bor och verkar i området, och därmed lägger en våt filt över all utveckling.
Det här är också en rättvisefråga. När staten begränsar möjligheten att bruka sin egen mark riskerar människor att plötsligt stå inför förbud och sanktioner för sådant som tidigare varit helt naturligt. Samtidigt uteblir ofta ersättning, eftersom ägandet formellt finns kvar, trots att brukandet i praktiken omöjliggörs.
Haparanda har stor potential. Skärgården är en tillgång, både för friluftsliv och för lokal utveckling. Men utveckling kräver handlingsutrymme. Moderaterna vill att Haparanda ska vara en JA-kommun där människor och företag möts av möjligheter.
– Vi kan värna naturen och samtidigt ha en levande skärgård. Det är inga motsatser. Men det kräver dialog, respekt och samverkan, säger Sofia Söderholm.
Därför säger Moderaterna nej till Länsstyrelsens förslag. Det präglas av en bristande process, bristande samverkan och bristande respekt för både äganderätten och det kommunala självstyret. Vår skärgård förtjänar bättre än så här. Våra kommuninvånare förtjänar bättre. Och demokratin förtjänar bättre.