Vid måndagens kommunfullmäktige i Luleå fattades ett beslut som de flesta nog uppfattade som tekniskt och byråkratiskt. Ett uppdaterat nämndreglemente. Kanske inget som får applåder eller rubriker, men ibland är det just i det till synes oskyldiga som de största förändringarna gömmer sig.
Det uppmärksammades också av Norrbottens-Kuriren i en skarp och välmotiverad ledare: En förändring som riskerar att skada demokratin i Luleå.
I korthet handlar det om reglerna för vem som har rätt att närvara och yttra sig vid nämndernas sammanträden. Tidigare var detta tydligt: Kommunfullmäktiges ordförande och kommunalråden hade rätt att närvara och delta. Punkt.
Efter den senaste revideringen gäller detta nu endast om nämndens ordförande godkänner det. Det kan låta som en liten språklig justering, men det är det inte.
Från rättighet till nåd
Skillnaden mellan att ha rätt och att få lov är avgörande i en demokrati. I praktiken innebär den nya skrivningen att en nämndsordförande, som tillhör den styrande majoriteten, ges makt att avgöra om oppositionens kommunalråd ska få yttra sig. Eller, beroende på tolkning, ens närvara vid ett nämndsammanträde.
Låt mig illustrera det med ett enkelt exempel.
Jag kan i dag gå in på ett öppet nämndsammanträde i Luleå som privatperson. Jag kan sätta mig på åhörarbänken, lyssna och följa besluten. Det kan vem som helst göra. Men i min roll som oppositionsråd, vald av fullmäktige för att företräda tusentals Luleåbor, kan jag enligt det nya reglementet stoppas i dörren om ordföranden så önskar. Att en sådan ordning ens kan uppstå borde få varningsklockor att ringa. Det är fullständigt orimligt.
En regel som bara slår åt ett håll
Låt oss vara ärliga: Detta är inget problem för majoriteten. Kommunstyrelsens ordförande och första vice ordförande kommer självklart alltid att få ”godkännande”. De sitter på samma sida av bordet som nämndsordförandena. Men andre vice ordföranden, oppositionsrådet, gör det inte.
Det innebär att regeln i praktiken bara kan användas åt ett håll. Mot oppositionen. Mot granskning. Mot obekväma frågor. Och detta sker dessutom när vi går in i ett valår.
Avsikt eller slarv, båda är allvarliga
Antingen är denna förändring helt medveten. Eller så är den ett resultat av slarv. Oavsett vilket är konsekvenserna desamma. Regler som kan missbrukas i ett politiskt system kommer förr eller senare att missbrukas. Därför ska demokratins spelregler aldrig bygga på välvilja, utan på tydliga och lika rättigheter.
Det är också precis detta som Norrbottens-Kuriren varnar för i sin ledare. Med all rätt.
Ett enkelt sätt att göra rätt
Om den styrande majoriteten inte har för avsikt att begränsa oppositionens arbete, då borde det vara en självklarhet att omedelbart rätta till reglementet. Förtydliga rätten för kommunalråden att både närvara och yttra sig utan villkor, utan godkännanden och utan tolkningsutrymme.
Demokrati ska inte vara beroende av vem som klubbar ett möte, det handlar också i högsta grad om vardagen mellan valen. Den ska vila på tydliga rättigheter, lika villkor och ömsesidig respekt mellan politiska motståndare. Om oppositionen måste be om lov för att göra sitt jobb, då är det inte längre bara ett reglemente som ändrats. Då har också något grundläggande i demokratin rubbats.