Särskilt allvarlig är bristen på slutenvårdsplatser. Avdelningar är stängda, ätstörningsvårdens slutenvård har inte öppnat igen efter förra sommaren och det mobila akutteamet – som arbetade med akuta insatser vid blåljuslarm – har lagts på is. I stället hänvisar regionledningen till Spot (specialpsykiatriska omvårdnadsteam), en vårdform som främst handlar om hemvård. Moderaterna är inte negativa till Spot, utan vi tycker att det är ett jättebra komplement för att bygga igen det mellanrum som uppstår mellan slutenvården och hemvården.
– Det jag är kritisk till är att majoritetspartierna hänvisar till Spot som svar på att slutenvården lagts ner. Spot är tänkt som ett komplement – inte en ersättning för slutenvården, säger Linda Frohm (M), oppositionsråd i Region Norrbotten.
Att använda Spot som alibi för neddragningarna är direkt oansvarigt. Vårdkedjan för de mest sköra patienterna har nu brutits, och möjligheten till självinläggning – en viktig trygghet för många – har försvunnit. Det är inte bara oacceptabelt, det är farligt. Oppositionsrådet Linda Frohm (M) kräver nu en haverikommission för att utreda situationen.
– Det är ett sjunkande skepp, säger hon.
Och det behövs. För regionledningen visar en oroande brist på verklighetsförankring. När möjligheten gavs att ansöka om statliga medel från regeringens satsning på 500 miljoner kronor för att stärka psykiatrin, valde majoriteten att tacka nej med motiveringen att ”vi behöver inte fler slutenvårdsplatser”. Detta trots att överbeläggningarna är ett faktum och patienterna riskerar att fara illa.
Förutom en kris i patientvården pågår även en allvarlig personalflykt. Skyddsombud och anställda vittnar om en ohållbar arbetsmiljö, men regionledningen förnekar problemen. I möten med oppositionen bemöts kraven på åtgärder med tystnad eller uteblivna svar – ett hån mot de patienter och anställda som dagligen kämpar i en allt mer ansträngd verksamhet.
Det är hög tid för Region Norrbottens ledning att vakna. Att ignorera krisen i psykiatrin är att svika några av samhällets mest utsatta. Vi behöver fler slutenvårdsplatser, fler självinläggningsmöjligheter och en kraftfull satsning på att förbättra personalens arbetsvillkor. Att fortsätta blunda riskerar att få tragiska konsekvenser.